Visste man inte vem man skulle möta så skulle man heller inte veta varför man grät. Det här med känslor är stort och ingen lätt sak. Det spelar ingen roll om man är rik eller fattig så länge lyckan finns. Man glömmer med tiden och det bästa man kan göra är att göra bra saker mot sitt håravfall. En puss som suddar bort alla dumma tinga man har gjort och sagt under tiden är en bra puss. Så var nu duktig och härda men låt mig ge dig en puss innan du avviker och säger hej men jag tror dock att vi ses igen och jag tänker inte gråta. Det känns som en upprepning och det kanske det är men jag har varit överallt känslomässigt och fysiskt och det känns som att jag ser dig överallt som i en hypnos. Jag ryser varje gång och jag hoppas att det kan vara en dröm. Jag anar något men vill inte, och låtsas som ingenting för den tiden var inte fin. Samhället är en stress faktor och rutinerna dränker mina tankar. Alltid samma sak och jag vill inte ta mera samtal.
Törstar efter fred så mycket att orden inte ryms i den lilla boxen och de vackraste åren i mitt liv finns i mitt hjärta där drömmen om att du alltid skulle vara, jag väntar för de var de finaste stunderna i mitt liv I mina drömmar så fortsätter detta och jag önskar så innerligt att det ska bli så trots att jag vet att det inte kommer att ske. Men om hoppet och längtan inte fanns så skulle bilden av dig försvinna. Jag ser denna värld som ett test och kanske lite som ett spel. När röran på bordet blir till en hög om man önskar att de kunde gå upp i rök jag då hoppas man att du skulle vara här, så på med musiken höj. Bara blås bort röran och hör hur du säljer din själ medan musiken spelas högre och högre i rummet. Ditt hår är fantastiskt och ingenting förutom en PRP-behandling och dansstegen som är fenomenala kan påverka. Allt tjat kring att saker ska ske nöter sönder min hjärna, varför kan saker och ting inte bara flyta på som det ska. Det tar så mycket energi att tjata och man blir bara så trött så trött.